I´m back. Har varit i Barcelona onsdag - söndag. Måste jag säga att det var fantastiskt!? Det enda jag har att klaga på är deras fullkomligt hopplösa tunnelbanesystem. Kolla själva..... Sid bloggar för www.sidandsally.com.
Den 25e är befolkningen i Sverige lite gladare. Man ser det i ögonen. Alla går omkring och letar efter något att köpa, nu när de äntligen har lite pengar i plånboken. Det är härligt att se den där konsumtionshysterin. Svensson har gått och tittat efter ett par nya skor de senaste 3 veckorna och i och med att det är den 25e kan han eller hon äntligen slå till.
Själv fick jag ingen lön igår. Chefen krånglade till allt så att jag blev pengalös. Det var inte så roligt ska jag be att få tala om. Hela Sverige traskade runt och var rika, utom jag då. Fortfarande lika fattig som jag alltid är den mellan den 15e-24e varje månad. Jag är nämligen än av de där Svenssonmänniskorna som måste göra av med pengarna direkt vid löning. Jag köper kläder, skor, öl, mat och lite annat. Jag lever som en kung för en dag. Men alltså inte igår. Då åt jag nudlar och drack vatten. I väntan på att chefen skulle sluta krångla.
Men idag smäller det. Jag ska ut och göra av med allt. Äta som en prins, umgås och bara se pengarna rinna iväg. En dag försent, men det är väl inte hela världen? Sid bloggar för www.sidandsally.com.
Jag tittar ut genom mitt kontorsfönster och upptäcker till min stora fasa att snön faller. Visserligen som någon hybrid mellan snö och regn, men ändå. SNÖ. Jag känner mig lite vissen och helt omotiverad att gå hem. Usch för denna snö.
Ge mig lite vår, så svårt kan det väl inte vara? Sid bloggar för www.sidandsally.com.
Igår spenderade jag ett par timmar på ett café som heter Café Rival. Det ligger på söder och är lite trendigt. Precis bredvid ligger hotell Rival som ägs av Björn och Benny. Ungefär så.
Där satt jag i alla fall ett par timmar och läste tidning och åt en härlig macka, en ännu godare bulle och så drack jag en apelsinjuice och en espresso. Ni förstår, det tog lite tid. Jag är inte en kille som gillar att vara själv. Och jag är aldrig själv. Aldrig. Så igår när jag gick till Rival så var tanken att jag skulle träffa en kompis och käka brunch men han ringde och ställde in. Helt plötsligt var jag övergiven. Ingen ville äta brunch med mig. Det kändes lite bittert. Så jag ställde in brunchen och gick en liten promenad. När jag var klar med det så köpte jag tidningen DVman och så gick jag till Café Rival. Själv.
Det var så härligt. Så avslappnande. Gör det du också. Att fika själv, att bara varför sig själv och titta på människor och läsa, det är inte så dumt som det låter. Sid bloggar för www.sidandsally.com.
Alla stora människor har väl en egen slogan? Det tror jag stenhårt på i alla fall. Jag tror att det är det som skiljer de stora coola människorna från pöbeln. En alldeles egen cool slogan.
Jag tänker mig att hela stan ska gå runt och rapa fram saker som "You can't beat Sid" eller "Sid is rolling, the others are stoned.". Inget stort och floskligt, bara sanningen.
Jag har en liten favvoslogan som jag kanske börjar använda omgående, det är "Naughty little Sid". Det känns som den kan gå hem på krogen. Tänk er hur jag kliver fram till en brud på krogen. Någon gång strax innan stängning. Och så levererar jag följande replik:
"Hej, I am Naughty little Sid. Har du lust att hänga med hem?"
Brollan fyllde 22 år i veckan. Egentligen vill jag inte fira honom med tanke på att han stulit mina solglasögon. Men som den fina bror jag är så måste jag. Det blir lunch på F12. Och sen drar vi till Chamonix.
När jag vill uppleva något märkligt beger jag mig alltid till tunnelbanan. Det är ett säkert kort. Konstiga människor verkar känna sig hemma där. Det kanske är som så att tunnelbanan är platsen där konstiga människor känner sig normala.
De noterar sina märkliga tankar och sitt märkliga beteende. Ser en ännu konstigare människa. Och tänker: "nämen, jag är väl inte så märklig". Sen känns livet lite lättare.
Igår satt jag bredvid en dam som läste Dagen Industri (vilken skittråkig tidning). Det är väl inte så konstigt att någon sitter och läser den tidningen på tunnelbanan kan man tycka. Men det var det. Kvinnan, som hade byxor som var så korta att hela smalbenet syntes, satt och läste högt. Jag hörde till exempel: (läs med tysk brytning) "Lichtenstien, mmm, det är där dom är".....
Det var gårdagens märkligaste. I tunnelbanan. Som vanligt.