T-R-A-N-A-N!

Friday, I'm in love.

Musik höjer denna dag till skyarna. Ramlade precis över en mix från klubben Esque här i Sthlm. Nu sitter jag här och stutsar. Stolen gungar. Nacken svänger. Fingrarna dansar över tangentbordet. En fredagsöl och sen är jag inne i matchen.

Lyssna ni också. Här.

Ingen märker

Ingen märker när jag inte gör ett skvatt. Alla verkar tro att jag jobbar ihjäl mig men så är det naturligtvis inte. Jag gör egentligen inte alls mycket. Inte idag i alla fall. Idag sitter jag mest av tiden och väntar på att det ska bli fredag kväll. Att jag är extra lat idag har kanske att göra med att jag ska träffa en speciell flicka ikväll. Jag inte hur eller varför hon är speciell. Hon bara är speciell. Det gör att jag längtar. Redan nu.

Och jag som tänkte treo

Sally menar att vi ska träffas på lördag och äta brunch. Jag som trodde att vi bara skulle träffas och ta en kaffe och två treo. Nåja, vi får se vad det blir tillslut. En kaffe och två treo löser många av världens problem. En brunch, ja, en brunch blir man mest bara proppmätt av.

Bild. 

Man in red

Bild.

Varför heter jag Sid?

Det kommer frågor om vem jag är. Själv har jag ytterst svårt att svara på just vem jag är. Men jag kan svara på frågor runt mig. En fråga som känns relevant att svara på är varför jag heter Sid. Det är min mamma. Hon är kär i Australien. Så det blev Sid. Men men, låt mig dra historien.

När mamma var 21 år gammal åkte hon jorden runt. Hon vara i allt från inre Sibirien till någon obskyr liten håla i Wisconsin. Om man är hemma hos mamma i mer än 3 dagar så kommer man definitivt höra en spännande historia från denna resa. Nåväl. Mamma åkte ett gammalt, förmodligen begagnat, flygplan och var livrädd att hon skulle störta. Bredvid henne satt en gammal tant som aldrig slutade prata. Min lilla mammi blev helt tokig och lovade sig själv att om hon landade levande så skulle hon skaffa barn så fort det bara var möjligt. 

Hon landade levande. Och där har ni anledningen till att jag lever.

Hon reste runt i Australien och levde någon form av hill-billy-liv. Hon menar att det var den lyckligaste tiden i sitt liv. Total frihet och en väldig massa party. Mammis var lycklig.

Tre månader senare landade hon på Kastrup i Köpenhamn. Hon åkte hem till hålan hon kom ifrån och där, på stadshotellet, träffade hon min pappa. Eftersom hon hade lovat att hon skulle skaffa en bebbe så fort som det bara var möjligt så rivstartade hon förhållandet med att bli gravid. Och ut kom jag. 

Eftersom mamma landade i Sidney då hon lovade att jag skulle skapas blev mitt namn Sid. Efter Sidney. Om jag har förstått det rätt har pappa aldrig haft något att säga till om när det gäller mitt namn. Det verkar som att han bara nickade och sa ja. 

Där har ni förklaringen till mitt namn. Allt är min mammis fel.

The 80´s back!

Bild.