Beer for the future

Dagen innan sista arbetsdagen för veckan. Alltså torsdag och på kontoret har alla redan vandrat hem. Eller vi har någon praktikant som sitter kvar och försöker slita sitt hår. Dom brukar göra det, ambitiösa små jävlar. Själv så avslutar jag min arbetsdag med att skriva om min stundande öl.

En kall öl.

Behöver jag skriva mer?

Jag låter det stanna vid det.

Bild.

Från reklamträsket

När jag såg ovanstående klipp första gången blev jag sjukt imponerad. Hela grejen. Gratis kramar. Min empatiska sida fick sig en ordentlig törn och jag kände mig blödig som Sally. Men jag reste mig snabbt och glömde bort den fantastiska idén. Tills nu. När det är dags för årets Röda Korset Kampanj. Denna kampanj bygger på att vi vanliga dödliga ska betala för kramar av kändisar, definitivt inte en lika bra idé men det funkar. Personligen tror jag att Lasse Berghagen och de andra kändisar som ska kramas kommer träffa på en del märkliga människor. Kanske människor som tror att det räcker med en kram och sen är man kär. Kanske människor som är desperata efter kramar. Eller kanske rika snubbar som vill krama snygga brudar. Hur som haver. Det är väl bra att någon försöker göra något bra så här i jultider. 

Förresten, kanske ska ge bort en kram till morsan i julklapp. Lasse Berghagen kanske. Kanske.

Om jag var brat

För er som undrar hur jag hade varit om jag var brat så vill jag ge en liten hint. Titta på Björn Gustavsson. Om jag var brat skulle jag vara som han. Kommentaren "Om jag kommer in? Jag kommer knappt ut" kan vara det roligaste som sagts på tv i år.

Kläder helt enkelt.

När jag tänker på kläder blir jag generellt ganska glad. Jag vill nämligen inte se ful ut. Därför lägger jag ner lite energi när jag ska köpa kläder och jag lägger ner energi på att hitta något som passar ihop innan jag lämnar hemmet på morgonen. Mitt intresse sträcker sig dock inte längre än så. Kläder är funktion och den viktigaste funktionen är att det är snyggt, roligare än så blir det inte. Jag är alltså inte alls intresserad på samma sätt som Sally. Hon är ju fanatisk. Men det får väl gå, hon är ju nästan alltid snygg. Och ibland fanatiskt snygg. Undvik dock att säga det högt för ofta, då blir hon odrägligt mallig.

Det är de små sakerna som gört.

Jag vet, gört är inte ett bra ord, men jag skriver det ändå. För jag vill skriva om små saker, för att små saker gört. Inte gör det utan gört. TIll saken. Igår vandrade jag på Stockholms gator för att ta mig hem till mina 30 kvadrat i Vasastan. Det var lite gråmulet och regnet låg definitivt i luften. Jag passade på att titta i skyltfönster och upptäcker till min förvåning att det är få affärer som julpyntar i år. Vad har hänt? Varför har affärer slutat pynta? Visst, jag ser lite ljusstakar och adventsstjärnor men stora banderoller och God-Jul-Musik ser och hör jag inget av. Har de missat inspirationsresan till överdrifternas hemland USA?

Jag tar två steg framåt. Hoppar och slår fötterna i rumpan. Och skriker YEAH! I år är det en fantastisk jul. Alla tjatar om att GPS:en är årets julklapp, jag tror att årets julklapp är avsaknad av julpynt och krimskrams.

D&G

Bild

Årets skönaste tomtar

2007´s skönaste tomtar! Får mig att komma i julstämning. Det är den 3:e December.